- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
51

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hans ansigte, — är det verkligen möjligt att det gick
någorlunda ?

— Ja var lugn för det! Hörde ni inte applåden?

— Jo, men jag trodde att det var åt direktörens
sista replik innan jag gick ut, — jag tänkte — —

— Sådan tok ni är! — sade hon skrattande, — det
var åt er, det kan ni lita på! — I morgon har vi ingen
repetition, kom till mig och drick en kopp elfvakaffe —
det är min värdinnas namnsdag, det är hon som bjuder!
Gör det, så får vi prata!

— Ja tack, gerna! Hur dags?

— Hur dags brukar man dricka elfvakaffe? Kom
så ska’ ni få se ett par vackra flickor, de ä’ döttrar till
min värdinna — och de är verkligen riktigt söta och
snälla flickor! — Gör nu sista scen lika bra, så ska’ ni
få se att ni blir inropad — ja, vi blir kanske inropade
tillsammans!

— Ja, det kunde något vara! — ropade Vilhelm
förtjust, i det han fattade hennes hand och tryckte den
kanske litet varmare än vänskapen kräfde, — då skulle
jag sätta värde på det dubbelt!

— Tokstolle! — skrattade hon, i det hon gaf honom
en blick, som gjorde honom ännu mera yr i hufvudet
än han var, när han skulle göra sin första entré, och
derpå tillade hon hastigt — men kom inte sednare än
elfva! Ja, ni kan gerna komma tio om ni vill, för jag
är oppe på förmiddagen, jag!

Och dermed skyndade hon bort, i det hon nickade
åt honom helt förtroligt, som om de skulle haft en
hemlighet tillsammans.

— Den flickan skulle jag vilja gifta mig med! -—
tänkte Vilhelm, i det han gick tillbaka till sin plats,
— hon skulle bestämdt bli en präktig hustru för en
sådan karl som mig!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhposor/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free