- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
64

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Det kan ni få här, hos min värdinna! Hon
frågade mig just i går om jag inte viste någon vid
teatern som ville äta middag och qväll här för 75 öre
om dan, och då tänkte jag på er!

— Gjorde ni? Åh hvad det var vänligt af er!

— Tycker ni det? Nå passa då på och tala med
henne när vi kommer ner! Men ni ska’ inte tro att
det var bara af omtanka för er — det var nog litet
spekulation för egen räkning också! På det viset kan
jag få någon som följer mig hem om qvällarne, och ha’
någon att prata med om middagarne, för det har jag
inte nu. Det vill säga, min värdinna har visserligen
en son som är provisor på apoteket, men han säger
inte ett ord, utan sitter bara och stirrar på mig. Och
så är han så rysligt artig, för bara jag står ett
ögonblick någonstans i rummet så kommer han genast och
kör en stol i knävecken på mig och säger: »vaschego’»
och det retar mig, så jag kan bli ursinnig!

— Nå men, låt bli och sätt er då! — sade
Vilhelm skrattande.

— Den som det kunde! — fortsatte hon och
instämde i hans skratt; — men det är alldeles omöjligt!
Han skjuter den så nära, att jag sätter mig handlöst
mot min vilja. För resten är det en farligt beskedlig
menniska; men när han någon gång talar, så är det
bara om häftplåster och ipeca . . . ipecu — ja, jag
kommer aldrig ihog det der fasliga namnet!

— Ipecacuana — sufflerade Vilhelm fortfarande
skrattande.

— Usch ja, så var det! Hvad är det för slag?

— Det lär vara något kräkmedel!

— Ja, jag kunde tro det! Då är hela provisorn
bara ipecacuana! Värdinnan är också rysligt snäll; men
hon talar bara om pigorna och att maten är så dyr, —
så det vore rigtigt snällt om ni ville komma och hjelpa
mig att äta både middagar och qvällar. Middagarne äter
man inne hos dem sjelfva: men qvällarne får jag in hit

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhposor/0064.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free