Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det är vi vist inte! Det tror ni bara! Och
hvarför tror ni det? Jo derför att ni inte är vana vid
att umgås med oss annat än vid vissa tillfällen, då ni
ovilkorligen anser att ni måste antingen klä’ er i frack
och hvit halsduk, eller också visa er så oklädda som
möjligt! Om karlar och fruntimmer kunde umgås med
hvarann som kamrater och goda vänner, så skulle det
inte als vara på det sättet, det är jag öfvertygad om!
— Nå ja, jag vill gerna försöka; men det säger
jag er: skyll er sjelf om det misslyckas!
— Det ska’ inte misslyckas, åtminstone inte hvad
mig beträffar!
— Ja, om jag bara kunde svara lika säkert för
mig! Men ponera nu att jag går åstad och blir pin
kär i er?
— Nå än sen då? Vore det så förskräckligt
farligt, det?
— Ja, hvart skulle det ta’ vägen? Antingen
delade ni mitt tycke, och hur skulle det gå, fattiga som
vi båda äro; eller också brydde ni er inte om mig, och
då skulle jag bli en olycklig stackare som bara gick
och suckade och inte kunde sköta mitt arbete!
— För att förekomma altihop det der, vet jag ett
mycket godt sätt! — skrattade den unga flickan, — och
det är att vi genast från början behandlar hvarann som
ett par rigtigt goda vänner, och för att kunna det, så
säger vi du åt hvarann från och med nu! Vill du det?
Det klack till i Vilhelm. Hvart ville hon hän?
Var hon en utstuderad kokett eller en naif oskuld, som
lekte med elden utan att ana det de kunde bränna sig
båda två? Han rodnade som en skolgosse, men hon
såg honom frimodigt i ögonen och fortfor alldeles som
det varit fråga om den likgiltigaste sak i verlden:
— Nå hur går det? Har du inte lust?
— Jo — stammade Vilhelm, — nog har jag lust;
men — men — jag kan inte förstå hvarför det skulle
bli mindre farligt för det?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
