Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ska’ hon? — utropade Lina med ett förargadt
skratt, — ska’ hon spela Ofelia? Hon är ju nära fyrtio
år och Ofelia ska’ ju bara vara ett barn! Så tokiga
kan de väl inte vara, när det fins unga menniskor vid
teatern.
— Ja men fru Lager ser verkligen inte ut att vara
fyrtio år! — förklarade värdinnan, som sjelf inte hade
något emot att få anses litet yngre än hon verkligen
var — och en god aktris är hon då, det måste jag säga.
— God aktris! — utbrast Lina och kastade
hufvudet tillbaka; — det är visst någon konst att vara god
aktris, när man sjelf väljer ut de bästa rollerna åt sig!
Låt henne bara gå och spela otacksamma roller ett halft
år, så får man se hur pass god aktris hon är!
— Jaså, så hon tänker spela Ofelia? Åh vänta mig,
det har ni inte sett än — det ska’ vi bli’ två om, det
det lofvar jag!
Man hade nu stigit upp från bordet och sedan det
tackats för mat, gick den unga skådesperskan fram till
fönstret och utbrast halft vänd utåt gatan, i det hon
trummade på rutan:
— Jag går genast opp till direktören, och talar
med honom om den saken!
— Vaschego! — stammade den outtröttlige
provisorn i det han kom med sin evinnerliga stol och skulle
just skjuta den under henne, då hon hastigt vände sig
om, sparkade till stolen så att den flög emot hans ben,
hvarvid han tack vare den framlutade ställningen
förlorade jemnvigten och föll fram stupa öfver stolen, som
han drog med sig i golfvet. Medan modern och systern
hjelpte upp honom, slog den unga aktrisen till ett
öfvergifvet gapskratt, och ropade i det hon drog Vilhelm
med sig in i sitt rum:
— Ja det var inte mitt fel; men det kan lära herr
Ludvig att inte oupphörligt komma makande med sin
stol! Jag behöfver inte leka sittblindbock morgon,
middag och qväll!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
