- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
74

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Tänker du verkligen gå upp till direktören i
eftermiddag? — frågade Vilhelm, sedan de kommit in
i hennes rum och han slagit sig ned i soffan.

— Jaha, det tänker jag visst, det! Antingen låter
han mig spela Ofelia, eller också går jag ifrån och det
tvärt! Det har alltid varit min dröm att en gång få
spela tokig och sjunga kan jag — det kan inte hon!
Hon deklamerar Ofelias verser och det ska’ de inte:
de ska’ sjungas! — Så här ska’ det låta:

»De lade honom ned på bår
Och på hans graf föll mången tår —
Farväl min dufva! ...»


— Så vacker röst du har! — utbrast Vilhelm
beundrande, — du skulle bestämdt kunna gå in vid
operan!

— Det är ingen som vet hvad jag kommer att
göra! — svarade hon med hemlighetsfull min; och
tillade efter några ögonblick med vigtig ton och ett
uttryck af bestämdhet, som han inte förut sett hos henne,
— men fram skall jag, på hvad sätt det än går!

— På hvad sätt det än går? — upprepade Vilhelm
förvånad, — hvad menar du med det, Lina?

— Kors, jag menar det, att jag är alldeles för
vacker flicka för att behöfva gå och surna bort här i
landsorten! — svarade hon med en knyck på den vackra
nacken, — och när vi reste igenom Stockholm nu
sednast, så hade jag ett anbud, som inte var att förakta.

— Hvad var det för ett anbud? — frågade Vilhelm
ängsligt i det han såg på henne, och varseblef i hennes
ansigte ett uttryck som han inte tyckte om, — och hur
kan du sjelf säga sådant, som att du skulle vara för
vacker för att stanna i landsorten?

— Kors, det måtte jag väl kunna säga, när jag
vet att det är sant! — svarade hon vårdslöst — och
för dig behöfver jag väl inte göra mig till!

— Ja men hur kan du veta . . . ?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhposor/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free