Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
från Kgl. teatern, så ska’ jag tala med honom om dotter
min, hon är ung och för henne kan det vara skäl i att. . .
— Gör inte det! — sade direktören hastigt i det
han vände sig mot pèrenobeln med ena sidan af ansigtet
grimeradt och den andra ännu i hvardagsskrud; — jag
känner den der herrn alldeles tillräckligt, och det
engagement han erbjuder, passar sig inte för en hederlig
flicka, det kan herrn lita på!
— Åh tusan! — sade herr Blom långdraget, —
hvad menar direktören med det?
— Åh, det kan herrn väl begripa! — svarade
direktören och sänkte rösten, — jag menar att han
tänker ta’ henne ifrån teatern och sätta upp våning åt
henne, det är hela engagementet!
— Det är inte sant! — utropade Vilhelm från sitt
hörn i logen, i det han flammade upp i oförsigtig
häftighet, — en sådan flicka är inte Lina Liljeros!
— Jaså, hur vet herrn det då? — svarade
direktören i det han vände sig om på stolen och såg på
honom med hånfull retsamhet; — känner herrn henne
kanske bättre än jag? Hvasa?
— Jag känner henne tillräckligt för att veta att
hon är en hederlig flicka!
— Bah! hederlig! Hvad vill det egentligen säga?
Om hon tycker om karlen, hvem angår det?
— Nej, det tycker jag också! — genmälde
Vilhelm, i det han steg upp och gick upp ur klädlogen,
följd af ett ljudeligt gapskratt från alla de innevarande.
Han kom upp, sjudande af harm och med en
egendomlig förnimmelse af att han gjort sig löjlig dernere
genom sin häftighet. Hans fåfänga bjöd honom att
försvara den unga flickan både mot sig sjelf och andra,
det var nog också kanske en bättre känsla inom honom,
som påpekade detsamma, och ändå måste han ju tro
sina egna ögons vittnesbörd, när de genom fönstret viset
honom den reslige mannens mörka rock med den runda,
hvita halskedjan öfver, och medan han gick der fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
