Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
räknade icke många år förr än den tog eld och förstördes.
Men under den gamla teatern residerade också den
högvördiga magistraten som alls icke var eldfängd af sig,
om den också ibland vederbörligen snäste till sina
kunder; bredvid sånggudinnorna i den nya, hade man
deremot inrymt åtskilliga eldfarliga inrättningar, och derför
gick det också som det gick. Man hade äfven för
beqvämlighetens skull lagt dit ett tryckeri, för att
recensenterna skulle ha’ det trefligt och lättvindigt, om de
under mellanakterna skulle få lust att bedöma hela
representationen, något som nog händer ibland, när de ha’
brådtom.
Men som sagt, den nya tiden hade ännu inte brutit
in; alt var på gammal fot, och som stadens innevånare
ännu inte hade haft något tillfälle att förbygga sig, så hade
de god råd att gå på teatern, och det gjorde de också
samvetsgrant tre dagar i veckan och söndagen den fjerde.
Det hade inte varit helt mellan de båda unga sedan
den der dagen i Vesterås, då den unge militären fått
det varma mottagandet framme vid fönstret, och då
aftonens händelser afslutades med den der supén på
gästgifvargården, för hvars skull Vilhelm i sin förtviflan
och tröstlöshet tog sig sitt andra punschrus sedan han
kom till teatern. Han hade från natten derefter en
dunkel hogkomst af att han stått på lur utanför den
unga skådespelerskans port, och att han sett henne komma
hem, konvojerad af inte mindre än fyra herrar, af hvilka
tre skiljdes från henne vid porten, men den fjerde alldeles
försvann, som om jorden hade uppslukat honom.
Han hade på förmiddagens repetition dagen derpå
tänkt omtala för Lina sin upptäckt; men hon kom icke
till teatern, hon hade skickat sjukbud — något på den
tiden i landsorten synnerligt ovanligt på en repetition,
något oerhördt på en representation. Ty i landsorten
denna tid hade man hvarken tid, råd eller lust för att
vara sjuk, och om man händelsevis blef det, så
repeterade och spelade man ändå. Man stälde der aldrig in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
