- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
96

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Gud bevars, hvad du tar dig för en ton! —
svarade hon efter en stund med ett svagt försök att
skämta bort saken, — det var inte så farligt, kära du!
Han reste tidigt i morse med ångbåten, och derför följde
han med opp för att ta’ med sig ett bref till min gamla
mor. Var det så märkvärdigt, det?

— Åhja, bref kan man lemna på posten!

— Men om man kan spara in postportot, så skadar
det inte! — svarade hon hastigt, hvarpå hon tillade
med lidande utseende och slocknande röst, — stäng igen
fönstret! det blir så kallt härinne.

Vilhelm hörde henne inte. Han stod qvar framför
henne, och endast såg på henne som om hon varit ett
alldeles nytt species af slägtet Homo, ett species som
han aldrig förr varit i tillfälle att studera på nära håll.

— Kan du inte vara snäll och stänga igen fönstret?
— påminde hon på nytt med klagande ton, — eller är
det meningen att jag skall förkyla mig?

— Nej det är meningen att du skall tala sanning!
— svarade Vilhelm, utan att röra sig ur stället.

— Stäng fönstret, så skall jag säga dig alt! —
svarade hon nästan hviskande, sedan hon betänkt sig
ett ögonblick.

Han gjorde så och sänkte på nytt ner rullgardinen.
Det föreföll honom nämligen, som om det klara
dagsljuset derutifrån icke passade rätt för den bekännelse
som han gjorde sig beredd på att få höra; men han
viste inte rätt säkert om det var för sin egen eller för
hennes skull, som han önskade att det skulle vara skumt
i rummet, när den kinkiga frågan bragtes å bane.

Han var borta endast ett par ögonblick; men när
han kom tillbaka till soffan, var scenen der helt och
hållet förändrad. Den unga qvinnan hade kastat sig
tillbaka ned på örngottskudden och begrafde nu deri
hela sitt hufvud, i det hon utbrast i en hejdlös gråt
med snyftningar som konvulsiviskt skakade hela hennes
kropp. Den ena handen höll hon hårdt knuten emot

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free