Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en elak dröm, framkallad af nattens punschångor, och
när man redan några dagar derefter lemnade den lilla
mälarstaden, der den glada älskarinnans nattliga äfventyr
snart utplånats af andra sqvallerämnen, var han på god
väg att anse henne lika ren som nyfallen snö, så mycket
mera som hon sedan dess i sitt sätt mot honom visat
sig lika kylig som den.
Och under tiden repeterade man tragediernas tragedi,
den odödliga och outslitliga Hamlet, hvars inneboende
poesi och lifskrafter äro tillräckligt stora för att trotsa
tiderna och teaterslentrianen. Tusende skådespelare hafva
på den uppgiften pröfvat sina mer eller mindre
framstående förmågor, de hafva spelat den i romantikens
högsommardagar, under den Ifflandska och Kotzebueska
periodens borgerliga hederlighets- och gråtmildhetstider,
under realismens och naturalismen gryende
nykterhetssträfvanden; man har gifvit den stympad, misshandlad
och omstufvad på tusende sätt; men altid utöfvande sin
gripande verkan har den öfverlefvat hundratusentals af
de literaturens dagsländor som sprida sig öfver
spellistorna liksom flugor öfver en sockerskål och kommer
att öfverlefva hundratusenden ännu. Man har till och
med gjort en operatext af den, och inte ens det attentatet
har kunnat bringa den om lifvet!
Här, hos direktör Lager, var det den gamla,
Åkerhjelmska prosabearbetningen som användes. Hagbergs
nya öfversättning hade visserligen redan utkommit och var
spelad på Kgl. teatern vid Edvard Swartz’ debut; men
direktör Lager hade nu i öfver tjugo år spelat sin Hamlet
enligt det gamla receptet, och han hade för mycken
aktning för traditionen i allmänhet och sin egen i synnerhet,
för att vilja utsätta sig för obehaget att läsa in en ny
roll och studera in nya scener. Dessutom var denna
bearbetning, i hvilken förut både Torslow och Dahlqvist
firat stora triumfer, mycket mera lämplig för en
landsortsteaters inskränktare ressurser, än den nya öfversättningen
med sina täta scenombyten och sin väldiga personlista.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
