- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
104

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stönade, vrålade och hviskade om hvarannat. Och när
han sedan väl var död och ridån gick ner öfver tredje
akten, så fick han lof att sufflera den fjerde och femte.

Han led då dubbla qval, nämligen både för sig sjelf
och för Lina, som han fortfarande stälde högt som
skådespelerska om han också flyttat med henne icke så
obetydligt som menniska. Han tänkte på huru de två skulle
spelat Hamlet och Ofelia tillsammans, och när fru Lager
kom in och spelade sitt drömmande svårmod som en
bindgalen patient från något antediluvianskt hospital, så
tänkte han suckande på huru vacker den glada älskarinnan
skulle varit med halmkransen i håret och de efterhärmade
ängsblommorna i famnen. Nu var det en gammal,
rutinerad aktris, som skulle spela ung flicka, och som för
att det skulle bli så mycket ungdomligare spelade
flickslinka i stället. Men Ofelia är icke något barn, hon är
en jungfru som är fullt utvecklad till både kropp och
själ, och det är visserligen sant att till kroppen var
direktörsfruns utveckling snarare öfver än under målet;
men detta var inte förhållandet med den själsutveckling
som hon lade i dagen.

Och felet var det — mycket menskligt för öfrigt,
— att hon tänkte alldeles för mycket på det kroppsliga
af saken. Hon kunde ju icke vara så harmonisk i sina
rörelser, så smidig och plastisk i sina ställningar som
den unga qvinnan är det utan att tänka derpå — såvida
hon nämligen är det af naturen; ty Gud skall veta att
det fins ungdomar, som i den vägen borde taga exempel
af och söka likna äldre qvinnor, hvilka ega den
företrädesrätten att gå här på jorden som lefvande bevis
på, att naturligt behag aldrig åldras, — och derför sökte
hon utjemna det felande med att andligt vara så outvecklad
som möjligt. Men följden blef den icke så alldeles
ovanliga här i verlden och i synnerhet på skådesplatsen,
att hvad som skulle vara oskuld blef tåpighet och det som
skulle föreställa naivitet, blef tillgjordhet i stället. Det
är för öfrigt något egendomligt med detta skådespelarens,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free