- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
115

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— det måtte vara i någon af Kotzebues gamla pjeser,
för det låter så antikt!

— Gyckla inte nu, Lina! — utbrast Vilhelm
häftigt, i det han reste sig upp framför henne, rodnande
af harm och med rynkade ögonbryn, — saken är
verkligen alldeles för allvarsam för att vända i skämt! Vet
du hvad du ämnar göra, har du tänkt på hvad du är
på väg att bli’!

— Jag ämnar göra hvad som lyster mig, och jag
är på väg att bli min egen herre och inte en slaf för
femton kronor i veckan!

— Nej så låter det inte! Du ämnar göra ett
felsteg som du bittert kommer att ångra, och du är på
väg att bli en usel qvinna i stället för en hederlig flicka,
som du varit förut! Du ämnar köpa dig några dagars,
kanske några månaders så kallad lycka i sus och dus,
för att sedan sjunka allt djupare och djupare i synd
och elände och skam och förnedring — se der hvad
du ämnar göra! Och tro mig, det är bättre att vara
en slaf för femton kronor i veckan, än att vara en
drottning i nöjenas verld för priset af sin egen förnedring
och alla rättänkande menniskors förakt!

I det samma afbröts den unge moralpredikanten af
ett klingande gapskratt, och han såg till sin förvåning
och grämelse, hur den unga skådespelerskan kastade
sig handlöst ned i soffan, skrattande med full hals, i
det hon höll händerna framför sig liksom afvärjande,
och så fort hon kunde tala, utropade:

— Nej, aldrig har jag sett någonting så
genomkomiskt !

— Adjö med dig! — ropade Vilhelm ursinnigt, i
det han skyndade åt dörren, — du är en hjertlös
varelse, Lina!

— Förlåt mig, kära Vilhelm! — ropade hon hastigt
allvarlig igen, — men jag kunde verkligen inte hjelpa
det! Du kan inte tro hvad du var komisk, med de
uppspärrade ögonbrynen, de små gnistrande ögonen, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free