- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
116

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

valkarne i pannan! Du såg alldeles precis ut som
garfvar Gråström, när han kommer inrusande på scenen!

— Gjorde jag? — pustade Vilhelm tillintetgjord
af en förfärlig tanke, i det han föll ned på en stol borta
vid dörren, utan att tänka på att han totalt krossade
en kostymhatt som låg der förut, — såg jag nu ut som
garfvar Gråström?

— Ja du får ursäkta upprigtigheten; men det
gjorde du verkligen. Det var mycket vackert och kanske
mycket sant också, det der som du nyss sa’, men du
ska’ akta dig att säga sådana der saker på teatern!
Det går inte, när man ser ut så som du.

Vilhelm satt der alldeles förkrossad. Den
förfärliga sanningen ville tränga sig inpå honom med omutlig
envishet! Var det verkligen så som hon sade, stod han
der framför henne med en garfvar Gråströms yttre
menniska, i samma ögonblick som kan kände sig värmd och
uppskakad af en Hamlets sorg och en Othellos
svartsjuka? Nej, det kunde inte vara så! Det var af harm
öfver hans varnande ord som hon ville skrämma honom,
den lättsinniga varelsen, som kanske bara låtsade detta
stormande skratt, för att bemantla den rörelse som
bemäktigat sig henne vid hans straffande ord. Han
rusade upp och skyndade sig fram till den enda spegeln
i rummet, liksom ville han på sitt ansigte ertappa spåren
efter disharmonin mellan den inre känslan och dess yttre
uttryck — men framkommen dit, lugnade han sig hastigt.

Det var ju ett ganska reputerligt ansigte som der
helt allvarligt blickade honom till möte. Det är sant
att pannan kunnat vara högre, ögonen större, munnen
mera uttrycksfull, hela ansigtet litet mindre rundt och
näsan icke fullt så uppåtsträfvande; — men någon
garfvare Gråström kunde han icke upptäcka.

— Jag förstår dig och jag ursäktar dig gerna, —
sade han i det han vände sig om emot henne, der hon
ännu satt qvar i sitt soffhörn, — du ville naturligtvis
inte visa att mina ord träffade dig så som de gjorde,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free