- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
119

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Lycka skulle det bli! — hviskade den unge
mannen i hennes öra, — och konstnärer skulle vi bli
båda!

— Konstnärer? Det blir man inte i fattigdom
och bekymmer, och af sådant skulle vi få fullt upp!

Nej jag tackar, sådant är jag inte skapad för, det känner
jag! Jo, om jag hölle af dig, så som man ska’ hålla
af den, som man kan dela hvad öde som helst med;
men det gör jag inte! Jag håller af dig som en vän,
och en vän gifter man sig inte med! Nej kära Vilhelm,
du är mycket snäll, mycket hygglig; men som fästman
kan jag inte tänka mig dig!

— Nenej! jag är väl komisk mot min vilja då
också? — utbrast han bittert, och slängde det ena benet
öfver det andra.

— Ja, åtminstone är du inte romantisk! —
svarade hon mera upprigtigt än artigt, i det hon inom sig
jemförde honom med den manligt ståtliga företeelse som
ännu från Vesteråsqvällen stod klar och tydlig för både
fantasi och minne och af hvars klangfulla stämma ännu
hennes inre vibrerade som en känslig resonansbotten ;
— men derför kunna vi väl skiljas som vänner!

— Ja visst, — svarade Vilhelm, — men hvarför
skickade du då efter mig?

— Jo, för att jag ville be’ dig om en tjenst. En
väntjenst, förstår du!

— Gerna! säg ut bara! — afbröt Vilhelm ifrigt i
det han vände sig mot henne med strålande ögon, fullt
öfvertygad om att det föregående varit endast fasoner,
och nu med säkerhet väntande att det vidunderliga
skulle komma.

— Tror du att du skulle kunna få ut en vecklön
i förskott af din direktör, som nu inte längre är min?

— Jo det tror jag visst; men hvarför frågar du
det?

— Derför att då får du lof att låna mig tio
riksdaler tills jag kommer upp till Stockholm.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhposor/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free