- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
123

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

allmänheten som fullfärdiga taflor, ofta utan både färg och
konturer; men deremot ofantligt lämpliga, derför att de
aldrig kunna framkalla några nervattacker hos nutidens
hysteriska menniskoslägte. Skådespelaren gaf då ännu
allt hvad han hade när han stod framför rampen, och
hade ändå tillräckligt öfver för de enskilda tillställningarne
till hvilkas fromma man nu, emellanåt åtminstone, tyckes
vilja spara mera än hälften utaf hvad man skulle kunna
prestera, om inte slätstrukenheten vore högsta lagen för
tillfället.

Så var det icke vid den Lagerska teatern och icke
heller vid någon annan teater i landsorten den tiden.
Der lade man på bjärta färger och nyttjade bred pensel,
ibland alldeles för bred. Ingen hade nånsin sagt dessa
skådespelare att lifvet och skådeplatsen aldrig kunna
vara fullt identiska, att den ena ovilkorligen kräfver
större och mera koncentrerade drag än den andra; men
de kände det af instinkt och spelade derefter.

Men hvad Vilhelm aldrig lyckades få upphinna,
det var det efterlängtade målet att få uppträda i en
tragisk roll. Hans oansenliga figur och hvardagliga
ansigte lade derför oöfverstigliga hinder i vägen, och
skulle nog ha’ lagt sådana ännu i dag; ty så långt i
realism har man ännu inte gått, att man kan tänka sig
en liten hjelte med uppnäsa och krokiga ben, ehuru nog
mer än hälften af verldens stora män och mensklighetens
banbrytare kanske sett ut just på det sättet. Ett nytt
bevis på att idealismen funnits i alla tider, och att
menniskan aldrig kan tänka sig en stor ande annat än
i en motsvarande kropp.

Emellertid saknade han icke roller; tvärt om
regnade de nästan öfver honom, som ofta nog är fallet vid
landsortsteatern der repertoaren sällan nog ombytes, men
personalen så mycket oftare. Teaterfolket är ett oroligt
slägte, och hvarje vår fattas de flesta af dem utaf
flyttfogelns oroliga längtan efter ombyte, och i synnerhet
äro de dugligaste också de oroligaste.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free