Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Motala-elfvens mynning, och som det var den herrligaste, varma
och lugna vårdag, var färden synnerligen angenäm. Vid
stränderna af de mindre fjädarne låg det ännu fast is,
och stora isflak simmade äfven omkring på de större,
och tvang ångaren att ibland göra långa omvägar för
att undvika att stöta tillsammans med dessa. När man
då närmade sig iskanten, lyfte stora svärmar af sjöfogel,
Ejder, Knipor, Skrakar och andra dykänder och flyttade
sig med höga skrik bort ifrån det farliga grannskapet,
för att så snart ångbåten aflägsnat sig några tjugotal
famnar, åter komma tillbaka och slå ner i det klara
vattnet så att det yrde omkring dem i rika perlkaskader,
mot hvilka solljuset bröt sig och bildade snart utplånade
regnbågar, som skeno så grant i den vårklara luften.
Hafsluften var visserligen en smula kylig; men hvad
den var ren och lätt, och hur bröstet höjde sig, liksom
lungorna velat befria sig från allt gammalt teaterdam
och allt ohälsosamt färgstoff från limstrukna
dekorationsbitar.
Och hur frukosten och middagen smakade der nere
i försalongen, fastän kassan som vanligt var klen och
icke just tålde vid några större åderlåtningar. Och
sedan på eftermiddagen när man kom inåt den trängre
skärgården, der snöfläckar och saftig grönbrodd
omvexlande prydde de sluttande stränderna, och der muntra
vårbäckar rasslade ned utför klipporna, hur festligt
smakade inte då uppe på akterdäcket det varma kaffe och
den kalla punsch, som direktören bjöd på öfver lag,
medan han höll ändlösa tal för kaptenen och hans fru,
som hade restaurationen ombord, för konsten och den
blifvande sejouren i Gefle och Falun.
Vid femtiden på eftermiddagen lade ångbåten i land
vid Skeppsbron, och det var med en underlig känsla
af på en gång glädje och fruktan som den unge
mannen återsåg den plats dit han längtat så mycket och
der han byggt så skyhöga luftslott. Skulle han
någonsin komma att få stanna der som en aktad och erkänd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
