- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
128

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och när betjenten vigt och hurtigt hoppade ner för att
öppna vagnsdörren, stego tvenne fruntimmer ur och
skyndade hastigt in genom porten. Den första tog ett lätt
hopp från fotsteget, medan den andra steg ned litet
tyngre och betänksammare. Båda två voro insvepta i
pelsar och hade hvita hufvor på hufvudet, ty det var
svalt på qvällen sedan solen gått ner och Vilhelm kunde
således icke se deras ansigten. Men det var något i
den yngres gång och sätt som slog honom. Han tyckte
att han sett de der lätta stegen och den der smidiga
växten förr en gång, och skulle just skynda efter dem
in genom porten, för att se om hans aning bedrog
honom eller inte, då i detsamma någon bakifrån slog
honom på axeln. Han vände sig om förargad öfver att
bli störd, då han kände igen sin gamle rumkamrat ifrån
bostaden långt upp på söder, hvilken stod alldeles invid
honom, och såg ut som om han fått se en vålnad.

— Nej se på tusan, är det du Vilhelm! Nå det
var då rigtigt oväntadt att få träffa dig! Är du i stan
du, din baddare!

— Ja, som du ser! — svarade Vilhelm tämligen
kort, — men ursäkta, kära du — jag skulle . . .

Och dermed ville han skynda in genom porten, men
den andra höll honom qvar och ropade:

— Nej hör du, tänker du kila afsides tvärt? Jag
tycker du kunde väl skaka tass med mig först åtminstone,
eller har du blifvit stursk, sedan du gått och blifvit stor
i landsorten?

— Visst inte — svarade Vilhelm, — men ser du,
det var så att jag tyckte jag såg en bekant, och . . .

— Nå, ä’ inte vi bekanta, vi då? Men stursk
har du bestämdt blifvit, efter som du inte kommit hem
och hälsat på gumman mor min och mig!

— Kära du jag kom ju först i eftermiddag!

— Jaså, det var en annan femma! Jag trodde du
hade gått här och sprättat i en åtta dar, jag; Nå, hur
lefver verlden med dig? Hör du, nog är det nedrigt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0128.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free