- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
132

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Ni låter bara bli’ att titta dit, flickor; —
förmanade modern, — det passar sig verkligen inte, och
jag kan inte begripa att teaterdirektionen tillåter . . .

— Åh, kära mamma! — sade den andra dottern,
— hennes pengar måtte väl vara lika goda som andras!
För resten lär hon ska debutera, säger de!

— Ska’ hon? — utbrast gumman med förvånad
och harmsen ton, — det är då ingen skam till!

— Åhja, hon har ju varit vid teatern förut, vet jag!
Jag hörde utaf Kalle Ohlsson att hon har varit i
landsorten hos en direktör som heter Lager — och vacker
är hon, det kan då ingen neka till!

— Vacker? — Pyh, det vet jag visst! Hon ser
ut alldeles som folket är mest! — inföll den andra
dottern med föraktlig ton, i det hon tog moderns kikare
och tittade ner.

Vilhelm hade hört nog, och skyndade sig att titta
ner, i det han lutade sig öfver de på första bänken
sittande, med fara att falla på hufvudet. Ja, det var
verkligen hon! Hon satt i en af sidologerna på första
raden, svassande i siden och spetsar med det vackra
hufvudet buret stolt som en furstinnas, tyckte han, och
bakom henne satt en ung, mörkhyad och mustaschprydd
herre och talade med henne ifrigt och förtroligt, medan
en äldre dam på andra sidan om henne viftade med en
stor röd solfjäder och tycktes göra ofantliga
ansträngningar för att se elegant ut, hvilket dock endast
lyckades delvis och hade till närmaste resultat en stel
rakhet, som gränsade till det löjliga. Vilhelm hade inte
mycken verldserfarenhet; men han tyckte från första
ögonkastet att det var något halft, något falskt i denna
elegans, och att det i de många blickar som från olika
håll af salongen fästades på de båda damerna i logen,
låg lika mycken missaktning som halfbeslöjad afund hos
de qvinliga, lika mycken lystenhet som ironisk artighet
hos de manliga betraktarne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free