Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Komikern mot sin vilja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Är det herrn som baron väntar klockan elfva?
— Jaha, mitt namn är Holm — svarade Vilhelm
hastigt, i det han lyfte på hatten.
— Holm? ja så var det! Var så god och stig en
trappa upp och ring på dörren midt för trappan, —
sade den gamla, i det hon tydligen syntes mönstra
honom med en nyfiken blick.
Vilhelm gick förbi luckan, men dock icke så hastigt
att han icke såg en skymt af ett yngre qvinnoansigte
bakom den gamlas, och i det ansigtet ett par sluga,
spejande ögon som också tycktes betrakta honom lika
nyfiket som den gamlas. Han fäste dock icke någon
vidare vigt dervid, utan gick med något betänksamma
steg uppför trappan, som var mattbelagd, och i hvars
afsatser stodo bronsstatyer med kandelabrar i händerna.
Den ena af dem var en Merkurius, den andra en Flora,
och han tyckte att båda betraktade honom med sina
tomma ögonhålor på samma sätt som de två paren ögon
nyss förut ifrån portvaktarluckan. Ett ögonblick kom
det en underlig beklämning öfver honom och han kände
en stigande lust att vända om och skynda ut på gatan
igen; men tanken på de båda ansigtena nyss innanför
foyerfönstret på teatern, väckte på nytt hans ärelystnad
till lif och så tog han mod till sig och gick raskt
uppför trappan, ringde på vid dörren midtför och väntade
några ögonblick med klappande hjerta.
En nyckel vreds om i låset innanföre, dörren
öppnades och en betjent syntes i dörröppningen.
— Är det herr skådespelaren Holm? — frågade
betjenten artigt bugande.
— Jaha, det är jag! — svarade Vilhelm och tyckte
att han växte ett helt hufvud högre vid den aktningsfulla
bugningen; — baron har bedt mig . . .
— Jaha, var så god och stig på! — svarade
betjenten lika artig som förut, hvarpå han lemnade plats
för honom, lät honom komma in i tamburen, hjelpte
honom af med öfverrock och hatt, öppnade dörren till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
