- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
148

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I detsamma knäppte det till i pianot i hörnet. Det
lät nästan som om en sträng sprungit; en lång,
uthållande, nästan klagande ton ljöd igenom rummet.
Mannen hoppade till. Han var just inte vidare rädd af sig,
van som han var att gå deruppe vid alla tider på natten
både sent och bittida; men han tyckte att månen som
stod midt öfver båtsmanskasernen på Skeppsholmen, spred
ett så underligt sken in genom det södra fönstret och
på de många småporträtterna från förflutna tider, som
sutto uppradade på fönsterkarmen. Det var alldeles som
om konturteckningarne fingo lif, och som figurerna
vinkade åt honom ur sina ramar, tyckte han, och fast han
inte var anlagd hvarken för mysticism eller romantik,
kände han ändå en kåre öfver ryggen och skyndade sig
ut det fortaste han kunde, i det han drog igen dörren
efter sig.

— Förbanna mig tyckte jag inte att både
Widerberg och fru Åbergsson nickade åt mig! — sade han
för sig sjelf, — och det vete tusan om inte fru Cassagli
lyfte på benet och tänkte hoppa ut ur ramen! Husch
då! Vore det inte så sent, så skulle jag bestämdt gå
ner på Jacobs kyrkogata och få mig litet i västen!

Mellertid gick han med långsamma steg fram
genom rummet. Gaskandelabrarne från Gustaf Adolfs staty
derute på torget, kastade ett flämtande sken in på den
motsatta väggen på Jenny Linds Normaporträtt samt
framkallade ett äkta gustivianskt löje på Stenborgs
intelligenta ansigte, der det skimrade fram utur den ovala
ramen straxt invid. Då hördes på nytt en likadan ton
från flygeln inne i foyerrummet, och brandmästaren
skyndade ut derifrån, sedan han först kastat en blick i den
stora spiseln, der det ännu glimmade några kol efter
qvällens stora stockbrasa, och der falaskan rörde på sig
för luftdraget, som strömmade ner genom skorstenen,
der spjället aldrig skjutes.

— Jag menar instrumenterna ä’ förgjorda i qväll!
— tänkte mannen i det han borta vid dörren såg sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:43 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhposor/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free