- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
155

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

satir i tonen; — nå, om det inte precis var Oedips eller
Kristian Tyranns rytmer, så kan det väl få passera ändå.

— Ja, men jag säger att det är en skandal att
väcka upp gamla förtjenta sångare med basunstötar som
kunnat få Jerikos murar att ramla! — brummade den
förre med förargad ton, — och jag hoppas att Posten . . .

— Alltid ska’ nu Stenborg och Karsten munhuggas!
— inföll en annan qvinlig stämma med yngre och mera
mot höjden liggande klangfärg, — kan inte mamma få
dem att hålla fred?

— Kära Betty; försök du sjelf! — svarade den
andra qvinliga rösten, — du som spelat »Kärleken» i
Orfée, kan väl vara Deus ex machina här också.
Stenborg tycks för resten ha’ ett godt öga till dig, om jag
inte misstar mig.

Det sista sades med en hviskning, och besvarades
med en annan hviskning, som lät halft glad, halft brydd:

— Tror mamma verkligen?

Emellertid hade dansen inne i sångrummet blifvit
allt lifligare. Det var nu inte längre en pas de deux;
nej först blef det en pas de trois, så en pas de quatre,
och slutligen en hel ensemble, och den halft spöklika
spinetten knäppte allt hastigare och fulltonigare. Den
ena efter den andra af de små konturporträtterna i
fönstersmygarne hade fått lif och stigit ner ur ramame,
och månstrålen smekte med en slags blek, platonisk
ömhet de kringsväfvande skuggorna, hvilka än dansade
omkring med afmätta steg och siratliga svängningar,
medan de bleka ansigtena med stereotypa, tillgjordt
behagliga leenden vände sig emot hvarandra; än stannade
omkring väggarne i rummet och pratade, skrattade, sträckte
på ben och armar, för att lederna skulle bli mjuka och
under allt detta hviskade i hvarandras öron små detaljer
af kulissqvallret för dagen.

Men just som dansen, pratet och småsqvallret
pågick som bäst, började tolfslaget att klinga från Jacobs

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free