Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värfsförsök, som de nu ofta måste vidtaga! En god
teater skall kunna understödja goda författare, utan att
dessa skola tvingas att smickra den möjligen dåliga
smaken för dagen, för att få någon ersättning för sitt
arbete. En god teater skall anse det för sin oeftergifliga
pligt att uppsätta och utstyra sina stycken på ett
tids-troget sätt, med full sanning i dekorationer och kostymer,
så att våld icke göres på den illusion med hvilken
spekta-törerne skola bevista en representation af ett stycke från
annat land och andra tidsåldrar än våra egna — och till
detta allt behöfves först och främst pengar, pengar och
pengar!
— Ja, det insåg också högst salig hans majestät,
konung Gustaf den tredje mer än väl! — inföll Armfelt;
— ty sans richesse, som han var, doterade han sin teater
med 333,333 daler silfvermynt och 66 öre om året!
Och ändå gick det inte ihop! —
— Men nu har folkmängden stigit sedan dess, och så
mycket behöfs inte på långt när! — ropade Knut Bonde,
i det han hoppade upp på bordet som nyss — och kunde
jag bara ge* mig af upp på Riddarhuset igen — —
— Det fins inte mera något riddarhus, herr baron!
— upplyste Dahlqvist med sin djupa basröst, i det han
tog ett steg fram ifrån fönstersmygen midt för bordet,
der han en lång stund stått för sig sjelf och repeterat
Carl Moor, alldeles omedveten om det fans någon inne
i rummet mer än han sjelf — det fins bara en andra
kammare som knyter till om pungen! —
— Ja för tusan, det är sant, käre Dahlqvist! —
ropade Bonde i det han hoppade ned från bordet, med
ett muntert skratt, — ils sont passées, ces jours des fetes!
Men det är detsamma: kunde jag bara komma upp i
den der andra kammaren, jag skulle öfvertyga dem, de
envisa bondgubbame, — jag skulle narra dem att skratta
och gråta ömsom, jag skulle klappa om dem, jag skulle
inte släppa dem förr än de gifvit mig plein pouvoir att
lyfta i statskontoret så mycket jag behöfde! Åh mina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
