Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ja det var han sjelf, tjusarkonungen med de stora,
klara, brandenburgska ögonen, den snillrika, leende
munnen, den sväfvande gången, det egendomliga, på en gång
lättsinniga och majestätiska uttrycket i de ojemna dragen,
hvilkas yttre splittring tycktes utgöra en spegelbild af
splittringen i hans inre; det var den man som väckt
så mycken hänförd kärlek och beundran, så mycket
sjudande, bittert hat, hvilket icke kuiide tillfredsställas
med mindre än att taga hans lif. Det var den lysande,
oroliga, högtsträfvande monarken, det var den fine
konstkännaren, skalden och vältalaren, den upplyste
envålds-herrskaren med de franska sederna och det svenska
sinnelaget, krigaren med de vidt sväfvande
eröfrings-planerna, den utmärkte sceninstruktören och
teaterförfattaren, det var Gustaf den tredje i egen, oefterhärmlig
person, som med klar och klingande stämma utbrast:
— Foi de gentilkomme! Det kallar jag i sanning
ett lysande sällskap, en utsökt assemblée! Je vous salue,
mes amis! Men hvad har församlat er, mina charmanta
vänner? Eh bien, Gustaf Mauritz, säg fort! Ar här
en liten piquenique, eller är här en consultation sérieuse?
Ma foi! jag är verkligen curieux att få erfara Och
du också, cher Ehrensvärd, du skall säga mig ....
De båda hofmännen ämnade just på en gång öppna
munnen för att i sirligt svarfvade fraser gifva svar på
konungens fråga, då denne med den hastiga öfvergång,
som var honom egen, fick syn på fru Olin och skyndade
fram genom den bugande skaran rakt tiil henne, som
vid hans annalkande gjorde en djup reverens.
— Ah, fru assersorska! Det är ni! — utbrast
kungen lifligt, i det han räckte henne sin hand, som
hon kysste! — jag är förtjust att se er, att ännu en
gång få tacka er för den charmanta appui, som ni skänkt
min nyskapade opera! Utan er hade jag aldrig kunnat
eloignéra de obetacles som uppreste sig emot den, obstacles
som lika mycket får tillskrifvas den gamla högfärden
och de nya considerationer, som ovanan vid att höra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
