Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt eget lilla menniskoöde med all dess diktan och traktan,
all dess fåfänga och strid, all dess njutning och all dess
försiakelse? Men denna litenhet har icke haft något
tyngande, något nedslående; det har tvärtom varit en
njutning att på detta sätt få uppgå i något stort, något
gigantiskt, och sällan har man med sådant lugn
betraktat sin egen ringhet som just der.
Men, medan man som bäst sutit der, försänkt i
dessa betraktelser, vaggad af denna tysta, oupphörligt
återkommande rörelse, har ett föremål på vattenytan
fästat ens uppmärksamhet. Det har kanske kommit
sakta, nästan omärkligt långt derutifrån, och när man
först upptäckt det, har det varit som en knappt
skönjbar punkt på den glittrande spegelytan. Man har
kanske tagit det för spegelbilden af en hastigt förbiseglande
fiskmås, som i en plötslig kastning vände sin svarta
vinge ned emot vattenytan; eller har man tagit det för
en af de från djupet lösrykta algerna dem stormen i
går kastat omkring inne i den långsträckta viken med
de än stupande, ån långgrunda stränderna.
Och så har det kommit allt närmare, vaggande upp
och ned, drifvet af denna osynliga strömsättning, som
för våg efter våg hän till den väntande stranden, liksom
låge mellan dem båda en attraktionskraft den ingendera
kan emotstå. Och det har vuxit och vuxit; den förr
orediga formen har nu stannat inom bestämda gränsor;
man ser att det är något af menniskohand formadt
föremål som nalkas; det har färg och konturer, det är ett
ett stycke af en bräda; men det är splittradt på midten
och den ena ändan bildar en vinkel med det sönderbrutna
stycket nere i vattnet. Ännu några ögonblick och,
strömmen har fört det i land. Man tar upp det och
betraktar det.
Det är en spillra, en återstod af något som har varit.
Och med ens är hela den fridfulla stämningen störd.
Det friska trät med sin splittrade brottyta, för
ovilkor-ligen tanken hän på den tystnade stormen, det upphörda
På ömse sidor om ridån. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
