Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och väl betraktat den mystiska stafven; sedan man
for-gäfves grubblat och bråkat sin hjerna för att kunna
gissa hvad som följde efter, lägger man sakta tillbaka
spillran i sanden, och går med sänkt hufvud sin väg,
grubblande öfver alltings förgänglighet. Eller är man
djupare anlagd, vill man ständigt inför sina ögon hafva
ett dystert »memento mori», så tager man spillran med
sig, i den tanken att en dag någon tillfällighet, någon
utifrån kommen anledning, skall gifva en uppslaget
till dess historia.
Men när man sedan kommer upp på backklinten,
der vägen svänger af inåt skogsdungen, som inom några
ögonblick skall skymma bort den vida utsigten, så
vänder man sig ovilkorligen om, vare sig nu att spillran
ligger qvar eller att man tagit upp den, och tycker sig
med en rysning genom märg och ben, finna att hela den
lysande spegelytan derute är ett enda, stort,
ogenomskinligt graftäcke, som ligger sofvande och tungt öfver
tusende spillror efter de stormar som susat genom rymden,
efter skyhöga förhoppningar som med fulla segel styrdo
ut ur tusende hamnar, för att alla nå samma slut.
Det är om en sådan stackars spillra som jag här
vill berätta en mycket enkel och mycket vanlig historia.
2.
Det var ur ett menniskohaf, som den spillran första
gången dök upp för min syn. Det var ett brokigt
rörligt böljande, stoj ande menniskohaf, — det var på slätten
ute på Djurgården, en söndagseftermiddag, medan
Kas-perle ännu hade tillstånd att på sin brutna tyska uppföra
sina burleska lustspel, der fan altid blef lurad och altid
fick stryk, och der dagens händelser esomoftast vidrördes
i mer eller mindre qvicka allusioner. Hade dessa
förargat vederbörande, eller var den bullrande glädjen, de
muntra skrattsalvorna en nagel i ögat på vår buttra och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
