- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
197

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hvilken brättet på ena sidan var lösslitet ifrån kullen,
men hvars placering på det gråsprängda, yfviga håret
var så kokett som möjligt. Han var föröfrigt klädd i
en sliten kavaj med endast två knappar uti, ett par grå
pantalonger, kring de sneda resårsskorna försedda med
yfviga trasfransar, på afstånd något lika de mexikanska
skogsjägarnes eller pampasherdarnes, och en rödrosig
väst med dubbla uppslag, hermetiskt tillsluten ända upp
till halsen och kring den fortsättande med en solkig,
svart halsduk, som mycket omsorgsfullt var nedstucken
under västen, liksom för att dölja frånvaron af något
nödvändigt plagg, det man icke gerna vill, men Hk väl
ofta nödgas att undvara, när man råkat komma in på
den bana som sluttar utföre här i verlden.

Ansigtet var som sagdt, gulblekt och pussigt, men
såg man noga på det en stund, bar det i all sin ruin
likväl spår af en försvunen manlig skönhet, som icke
tycktes hafva hört till de allra vanligaste. Pannan, som
icke särdeles mycket doldes af den akterstagade hatten,
var hög och bred, med en stor horizontel rynka öfver
de starkt utvecklade ögonbrynen, under hvilka ett par
stora bruna ögon tittade fram, visserligen något dunkla
och talgiga, men ändå inte utan ett visst uttryck af lif,
som ibland blixtrade fram och gaf dem en mörk
skiftning blandad med en starkt utvecklad prägel af ironi,
ja, man kunde nästan säga, af verldsförakt. Näsan var
rak och djerft utspringande, till formen oklanderlig med
tämligen breda näsvingar, men deremot till färgen
tämligen starkt bemängd med rödblått, som om hon ofta
varit utsatt för täta växlingar mellan yttre kyla och en
inifrån kommande värme, ja kanske rent af glöd, som
säkert icke tillkommit utan inverkan af någon ofta anlitad
yttre stimulus. Munnen var bred och starkt utvecklad,
så som man ofta ser den hos menniskor som tala mycket
och gerna, och den öfre läppen sköt betydligt fram öfver
den nedre, som likväl hängde något slapp och ibland
fattades af en nervös darrning, liknande spasmodiska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhposor/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free