- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
199

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Kanske ni kan hjelpa er med två tjugofemöringar?

— frågade jag.

— Charmant! — utbrast han i det han tog högra
handen ur fickan och artigt förde den upp till hattbrättet,

— det är just mitt behof!

Och i det han tog emot de tvenne tjugofemöringarne,
lade han genast den ena på flickans tallrik, och stoppade
den andra helt hastigt i västfickan, i det han vände sig
om, färdig att aflägsna sig från platsen.

— Förlåt! —påminde jag inte utan en viss tvekan,
så säker och så obesvärad föreföll han mig, — ni glömde
femtioöret!

— Ah, för tusan! — utbrast han med en min af
förvåning, i det han spärrade upp de stora ögonen, —
det var så sant! Ja ser ni, min herre: man har sina
dagar af tankspriddhet! Men jag ska’ genast. . .

Och dermed började han gräfva i alla sina fickor,
och när han hållit på dermed en liten stund, sade han
i tonen af liflig sjelfförebråelse, i det han slog sig för
pannan, så att hatten höll på att falla af:

— Det är ta’ mig fan oförlåtligt att vara så
tankspridd! Jag har glömt min portmonnä hemma på
skrif-bordet! Får jag kanske det nöjet att veta min herres
adress, så ska’ jag genast i morgon bitti . . .

— Det behöfs inte! — inföll jag till hälften road,
till hälften förargad öfver hans oförskämdhet, — ni kan
ju ge’ mig igen det andra tjugofemöret, så låta vi det
öfriga vara som det är!

Vid dessa ord förändrades helt hastigt uttrycket i
den egendomliga figurens ansigte och sätt; han närmade
sig några steg intill mig, och sedan han kastat en snabb
blick omkring sig, för att se om någon kunde höra
honom, sänkte han rösten och hviskade med bedjande
blick och med ett tonfall i stämman som ovillkorligt stämde
mig till medlidande:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhposor/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free