- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
201

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som idkas af dockor utaf kött och blod, sådana som ni
och jag!

— Ah, ni är skådespelare? — frågade jag, i det
jag såg på honom med nyfiken blick.

— Ar? — återtog han, med en oefterhärmlig min
af äkta galghumor, i det han på nytt stack begge
händerna i kavajfickorna; — nej herre, jag har varit! Nu
är jag på dekadans — nå det behöfver jag kanske inte
säga er! Det har ni nog redan sett på min kostym,
som just inte skulle ta’ sig särdeles fint ut på en
pa-riserelegant! Men, jag får säga med den gudomlige
Schiller:

»Die schönen Tage in Aranjuez
Sind nun zu ende» —!

Ack min herre, om ni visste . . . om ni kunde
föreställa er . .. men för fan! den der poliskonstapeln blänger
så illa på mig ... jag tycker inte rätt om de der
sno-karne — om ni vill säga mig er adress, så ska’ jag en
dag berätta er en historia — ett lifs historia, min herre!
Ett konstnärslif! . . . Ack min herre! Omständigheterna,
afunden; med ett ord — så författare ni är, så fins det
mycket mellan himmel och jord som er filosofi inte kan
drömma om! Får jag komma till er?

Jag sade honom min adress, och i det han med
en lätthet och en elegans, som bjärt stack af mot hans
snuskiga drägt, lyfta på hatten och gjorde en rörelse
med venstra handen, ungefär som en detroniserad konung
som tror att han afskedar en bugande kammarherre,
läspade han ett »au revoir», vände sig lätt om på sin sneda
klack och tog vägen genom de nu glesnade
åskådargrup-perna i det han kastade hufvudet bakåt som om han
med djerft trots ville mana hela sin samtid inom skrankorna.

Jag stod länge qvar och såg efter honom, såg hans
gråa hatt dyka upp emellanåt på den branta gångvägen
som utanför Tivolis kägelbanor leder uppåt
ölutskänk-ningsstället der bakom och den bekanta singelplanen der
så många blodiga slagsmål utkämpats, och när han för-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhposor/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free