- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
203

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

3.

Som vanligt, när man af en händelse får en
stödjepunkt att hålla sig vid, upprullar det förut svikande
minnet på en gång en hel, stor tafla med bjärta färger
och starka drag, och man förvånar sig öfver att man
inte förut kunde åstadkomma den lilla knuff som satte
den stannade mekanismen i rörelse.

Det uttalade namnet Särndal var just en sådan
knuff; det var så att säga den oljedroppe som kom det
rostade maskineriet att börja arbeta igen. Det påminde
mig om min tidiga ungdom och mina egna, ännu halft
outvecklade drömmar om att’ få egna mitt lif åt
skådespelarekonsten, som då hägrade som det skönaste
framtidsmål för den ännu icke fullvuxna ynglingen. Det
påminde mig om en tid af stora omstörtningar inom
kulissernas målade verld, en tid af växande, skyhöga
förhoppningar, hvilka visserligen icke ens till hälften
blef vo uppfylda, men h vilkas upprepade försök till att
realisera sina drömmar, likväl i så mycket omgestaltat
hela vårt teaterväsen. Det påminde nämligen i främsta
rummet om det märkvärdiga teateråret 1842, då på
mindre än ett år en ny teater växte upp, sedan dess
skapare under tio år gjort de mest envisa ansträngningar
för att bryta isen för den enskilda teaterverksamheten
i hufvudstaden, då ännu hindrad af det privilegium som
Gustaf den 3:dje, i full konseqvens med sin tids åsigter,
ansåg nödvändigt att skänka sin egen skapelse, den
kungliga teatern. Och den gamle, energiske Anders
Lindeberg hade på slutet icke varit ensam om sina
an-lopp mot det kungliga privilegiet, anlopp som ibland
voro så hetsiga och så oförsigtiga att de höllo på att
kosta honom nacken, fastän han inte då heller brydde
sig om att tappa hufvudet. Torsslow hade kommit
honom till hjelp genom att tvenne vintrar å rad spela i
dåvarande Kirsteinska huset, i den sal som senare blef

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhposor/0203.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free