- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
207

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sedt i vårt kära fädernesland, var han öfverallt i
småstäderna en gerna sedd gäst i ungkarlarnes lag, och en
illa tåld medtäflare till de äkta männen, hvilka i långa
rader stodo och sågo snedt på honom, när han som en
äkta teaterälskare gjorde sina middagspromenader på
städernas storgator eller i deras då ännu sparsamt
förekommande alléer, lockande fruar och flickor till fönsterna
bakom halfgömmande gardiner, eller ut på små diskreta
spatserturer framåt teaterhuset, när det började lida till
den tiden på eftermiddagen, då aktörerna brukade gå
upp för att kläda sig. Personligen sammanträffade jag
med honom blott en enda gång. Det var på en
genomresa till Malmö, då jag stannade en qväll i Jönköping,
der han då spelade tillsammans med det Wallinska
sällskapets firade och talangfulla Stockholmsgäst, fru
Erik-son, hvilken sedan hon afgått från kungliga teatern,
ibland brukade uppfriska sig med en liten triumfärd
genom de förnämsta landsortsstäderna. Man gaf den
qvällen Scribes qvicka komedi, »Ett glas vatten», der
den spirituella och fina skådespelerskan på ett
mönster-gilt sätt återgaf Hertiginnans af Marlborough svåra och
tacksamma roll, och der Särndal spelade Bolingbroke,
med ett utseende och skick af »grand seigneur» som
nog’ icke var så vanlig på landsortens scener, hvarken
då eller nu.

Också omtalades det bland sällskapets medlemmar
att fru Erikson sjelf en dag yttrat till den gamle
direktören »att hon aldrig spelat mot en grannare Bolingbroke,
och att om den karlen visste hvad han dugde till och hade
endast en aflägsen tanke på sitt eget bästa, så skulle
han nu upp till Stockholm och debutera på Kgl. teatern,
der han skulle kunna skapa sig en lysande framtid».

— Och hvad tror frun skulle bli följden af det då?
— sporde gamle Wallin med sin breda smålänska
brytning, som aldrig lemnade honom, — det skulle jäg just
vilja veta?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free