- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
210

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Jo! — svarade jag litet tvekande, ty nu kände
jag igen rösten, — jag vet inte rigtigt — är det inte . . .

— Alldeles rigtigt! Det är jag! — sade mannen
i det han helt obesväradt trängde sig in genom den
öppnade dörren, — och om jag på ringaste sätt har den
oturen att komma olägligt, så — — artister emellan
generar man sig inte! Säg bara ett ord, bara en
half-dragen anda, gör bara så mycket som en gest eller rynka
ögonbrynen, och jag kommer igen en annan gång! Jag
har inga repetitioner som hindrar mig nu för tiden! Det
är med mig, som med diplomaterna, jag är stäld till
disposition; men olyckligtvis har jag inte något
expektans-arvode under ledigheten!

— Det tycks likväl, som om någon lycklig
omständighet förändrat åtskilligt för er, sedan vi sist
råkades, — anmärkte jag med en blick på hans
uppsnyggade yttre menniska, i det jag lemnade min plats vid
dörren, och bad honom stiga fram och sitta ner.

— Ja dei är inte så utan, min herre! Odet liar
för ett ögonblick tröttnat att förfölja mig, tycks det!
Nå det var, ta’ mig fan, inte för tidigt! Jag höll
verkligen på att falla ur rollen, som det heter på
teaterspråket! Och för denna lyckliga förändring, har jag er
att tacka, min herre.

— På hvad sätt då? — frågade jag förvånad.

— Jo, det skall jag genast relatera för er! Ni
mins ju det der lilla tjugofemöret som ni var så god och
lemnade mig på ett så delikat sätt, och som satte mig
i stånd att deruppe vid ölståndet skaffa mig en smörgås
och ett glas öl! En smörgås och ett glas öl för mig,
som ätit så många ostron och druckit så mycket
champagne i min dar — — men å la bonheur! smöret var
ovanligt litet härsket och ölet var rätt godt! Jag mådde
superbt, jag drack i tankarne er skål, min herre—jag
satt just och smått ångrade att jag låtit min kärlek för
konsten narra mig att skänka bort det andra
tjugofemöret, — då jag plötsligt hörde en stämma från den när-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhposor/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free