- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
214

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig framåt emot mig, medan han spände de talgiga
ögonen i mitt ansigte, — då ska’ jag anhålla att jag får
den äran att absentera mig så fort som möjligt 1 Men
det är då inte gerna troligt, när jag tänker rätt på saken,

— det kan inte en teaterförfattare misstänkas för! Jag
ber så mycket om ursäkt; men se saken är den: jag
har inte någon vidare smak för moralkakor, för de är alltid
så illa gräddade, och det är så sällan som bagarn sjelf
är rigtigt ren om händerna!

— Det har ni då rätt i! — medgaf jag skrattande,

— och jag ska’ heller inte vidare servera er några
sådana!

— Tackar! Det ser jag också helst! Det skulle
bara störa min elegiska stämning, och en sådan får man
lof att vara försatt i, när man skall lägga sitt lifs
historia i dagen. Men hvad jag skulle vara mycket
tacksam för, det vore om ni ville och kunde skaffa mig en
tår kognac och vatten, eller ett litet glas öl — bara
för att klara tankarne och sätta de rostiga gångjärnen
i ordning!

Jag tog det minst farliga och skaffade in ett par
halfbnteljer öl, och sedan han tömt den ena, började
han berätta följande ganska vanliga historia, som jag
likväl icke tvekar att här återgifva, med hans egna ord,
så mycket mera som den icke är allt för lång, och
dessutom möjligen kan vara nyttig nog att höra för
mången, som tror att menniskan och konstnären hafva
så litet gemensamt, att inte den enes sätt att lefva,
tänka och se, har en viss, ibland ganska djupgående
inverkan på den andre.

5.

— Den glade Elias Sehlstedt börjar »En åkarhästs
memoirer» med följande prägtiga verser:

»Jag föddes i spil tan i högadligt stall,

Hos grefven på Näs . . .»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhposor/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free