Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en prägtig bit, som jag roat mig med att recitera vid
alla möjliga glada tillfällen i alla möjliga städer och på
de mest omöjliga gästgifvargårdar — började han med
halft patetisk, halft hvardaglig ton, liksom om han ville
glömma bort aktören för att bara vara menniska; —
och någonting dylikt skulle* jag nästan också kunna
säga, om jag ville skryta med min härkomst, hvilket
jag inte gör! Ty 3et är helt enkelt bara en slump om
ens far är stalldräng eller grefve, det beror uteslutande
derpå om ens mor är i tillfälle att göra finare
konnäs-sanser eller om hon under den kritiska vårsprickningen
är hänvisad till plebsen, så som fallet ibland kan vara
för en vacker och enfaldig flicka från landet. Nu var
det händelsen med min mor att hon tjenade hos en
president som hade en son som var ryttmästare vid
lifgar-det till häst, och att hon strax innan jag kom till
verl-* den, helt hastigt kom att gifta sig med en vaktmästare
i presidentens kollegium, som förut i många år varit
betjent hos presidenten.
Således föddes jag i en blygsam vaktmästarvåning
på två rum och kök, belägen långt ner på
Luntmakare-gatan, och det fastän hela verlden, med min mor i
spetsen, påstod, medan jag växte upp, att jag på ett
märkvärdigt sätt liknade en ståtlig presidentson mycket mera
än en liten extra vaktmästare, som var kobent sedan
han uppe i bergslagen hade börjat sin bana i smedslära,
och som under årens lopp, till följe af vädrets och
vindames inverkan hade fått en rödblå dublettnäsa ofvanpå
den enkla som han var försedd med från början.
Jag hoppar öfver mina första pojkår — de voro
så der tämligen lika alla andra pojkars den tiden. Man
gick i skolan, slogs af magistern en gång om dan, slogs
med de andra pojkarne den öfriga tiden, flätade daggar
af repslumpar, hurrade på gatorna när det var någon
ståt, och bara vi fick se nästippen på Karl Johan, som
var vår afgud, derför att han hade varit med i rigtiga
krig, — något som vi pojkar satte högst af all jordisk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
