Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ahjo, det bästa är godt nog! — svarade han,
i det han gick sin väg.
Emellertid blef det ingenting af den gången med
att lära fcig någonting utantill utaf Tegnér, ty dagen
derpå kom jag i gräl med den nya skänkmamsellen,
som var utaf helt annat skrot och korn än lilla Marie;
— hon beskylde mig för att jag hade spelat udda och
jemnt med lådan, och att det var den sednare som hade
tappat. Det Var nu, i förbigående sagt, en evinnerlig
lögn, for hvilka fel jag än hade, så hade jag ändå en
förtjenst, och det var att jag var ärlig. Och för resten
så behöfde jag inte stjäla, jag fick alltid mycket
drickspengar, och dessutom var jag aldrig i förlägenhet för
penningar, ty . . . n&, å la bonheur! hvar jag fick dem
ifrån, behöfver jag inte upplysa er om, min herre —
det förstår Li kanske nog ändå! Det värsta var att
jag inte heller kunde upplysa gubben la Croix om mina
förvärfskällor, och följden af det var att jag blef helt
sonika bortkörd från alltsamman.
Det var en bitter dag, herre! det gick någonting
sönder i mig, den dagen, det kände jag! Jag var
lättsinnig, tanklös, utan stadga och utan moral, men någon
tjuf var jag inte! Jag gick min väg ursinnig, sedan
jag först likväl slagit öfver skänkmamsellen en karafin
absinth, som jag hoppas att hon hade svårt att få ur
håret på sig, det trollet!
Han sade detta med en egendomlig blandning af
tragiskt patos och hvardaglig förargelse; derpå for han
med handen genom det ännu yfviga håret, ruggade upp
det öfver hjessan som en hög skärm, gjorde derpå en
storartad åtbörd med handen och fortsatte:
Hur jag slog mig fram på de olika vädjobanor,
som jag nyss nämnde för er att jag försökte mig på,
vill jag inte vidare stanna vid, nog af, på sommaren
1842 var jag åter igen utan plats, sedan jag sista tiden
hade försökt mig på att bli’ apotekare, hvilket
visserligen så till vida lyckades att alla fruntimmer på hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
