Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Söder kallade mig för vackra provisorn och slogos oin
apoteksburkarne och köpte pomada i l&nga banor, bara
för att få se på lAig. Men ser ni, olyckan var den, att
apotekarfmn också hade ögon i hufvudet, och hon ville
mer än titta, den .frun; och så bar det sig så till att
apotekaren sjelf händelsevis en qväll kom att titta in
genom en glasruta på en dörr — och så var det slut
med den konfekten ! Återigen fruntimmerna, de satans
fruntimmerna! Men hvem kan hjelpa att man är
oemotståndlig? apropos det, är min herre gift?
— Hvad hör det egentligen hit? — frågade jag.
— Mycket sant! Det hör egentligen inte hit; men jag
skulle, om så är, bra gerna vilja bocka mig for frun!
Och det är visserligen sant att jag har varit en satans
farlig karl, men nu mera tror jag inte att det vore
vidare riskabelt för er! Och ändå kan jag i förtroende
tala om för er att, inte längre sen än i förra veckan,
så var det ett fruntimmer, som . . .
— Vore det inte mera skäl i att ni talade om hur
ni kom till teatern? . . .
— Jo det var sant! Anmärkningen är rigtig, den
är fullkomligt på sin plats, min herre! Jag gillar den
på det allra högsta! — utbrast han emfatiskt, i det han
gjorde en bugning framåt och sedan kastade sig
baklänges i soffan, så att det knakade i ryggen på den;
— men se saken är den, att deraf hjertat är fullt,
deraf . . . nå, å la bonheur! Medan jag gick och var
friherre — jag mådde för resten inte illa, ty
apotekar-frun — men det hör inte liit ; medan jag var friherre, så
föll det mig in att gå upp till Georg Dahlqvist för att
låta honom höra mig. Det var en märkvärdig dag må
ni tro! Han bodde då på Regeringsgatan. Jag kom
upp i ett vackert hus, två trappor upp, ringde på, en
stentorsstämma ropade »stig in»! Jag öppnade dörren,
steg in och hvad tror ni jag fick se?
— Georg Dahlqvist, som studerade en roll,
förint)-dar jag! — inföll jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
