- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
228

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ska’ menniskan altid lida utaf, — så for fan i mig en

vacker dag, och jag gick åstad och gifte mig!

— Nå men, var det så illa det?

— Det var sämre än illa, herre! Det var dumt!
Jag ska* säga herrn en sak så god som två: aktörer
borde aldrig gifta sig!

— Hvarför det då?

— Hvarför? Derför att det är tokigt, hur det än
bär till! Gifta de sig inom teatern, så få de ett sattyg
att dras med, derför att duger hustrun till någonting
så bli’ alla de andra fruntimmerna ursinniga på henne,
och duger hon ingenting till, så blir hon galen på alla
de andra! Gifta de sig återigen utom teatern, så blir
det svartsjuka och split och kif, och alla de der
fåne-riema hindra dem att utveckla sina talanger och att
egna sig åt sin konst! Jag gifte mig nu inom teatern,
och derifrån är det som hela min olycka härleder sig!

— Hur så? Blef ni inte lycklig i ert äktenskap?

— Hör på, upprigtigt sagt, min bäste herre! Efter
alt hvad jag redan sagt er, och om ni kastar en men*
niskokännarblick på hela min personlighet . . . jaja! den
är visserligen nu bara en skugga, en ruin af hvad den
har varit; men tror ni verkligen på fullt allvar, att jag
skulle kunna vara skapad till äkta man?

— Ahnej, det kan ni nog ha’ rätt i: Men hvar-

för gifte ni er i så fall?

— Derför att jag var galen, herre! Jag har nu
i alla tider haft ett mycket eldfängdt temperament, och
hustrun min var förbannadt söt som flicka, det kan jag
försäkra er. Och till på köpet var hon så förbaskadt
dygdig, så ovanligt förståndig . . . med ett ord, det fans
ingen annan utväg än att gifta sig, för att bli’ q vitt
den der förbaskade kärleken ... Nå ja! å labonheur!
Det lyckades också mycket rigtigt! I alla fall var vi
mycket lyckliga, rigtigt som ett par turturdufvor —
det första halfåret. Och sen hade vi inte tråkigt heller,
ty nog var det ett lifligt äktenskap, inte somnade man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhposor/0228.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free