- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
233

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fall, välbygd, rik, stor, raönstergild i en mängd all-,
män na afseenden, men komplett omöjlig i fråga om all
konstproduktion som inte gick an att hänga på väggarne,
eller som var af natur att kunna exeqveras på en
cirkus! Och så föll jag till på köpet på den olyckliga
idén att försöka och hålla en god repertoar!

— Ja men det var ju mycket rätt, och det
beslutet gratulerar jag er till!

— Var det rätt? Det var dumt, herre, kolossalt
dumt ändå, alldeles ohyggligt dumt, det inser jag nu
efteråt! Kungliga teatern här kan ju knappt ha’ råd
att hålla en rigtigt god repertoar, hur skulle det då
vara tänkbart att det kan bära sig för en
landsortsteater? Ja, det var verkligen den andra gången i mitt lif,
som jag handlade efter någon sorts princip, och det fick
jag också ordentligt på tummen för! Jag gick
verkligen ett tag och förälskade mig i den der idén, att jag
skulle rycka upp de der menniskoma, och göra en
teaterpublik af dem! Jag, som aldrig gjort annat än roat
mig i mina dagar, jag började på att arbeta! Jag låg
i som en röd hund, jag var knapt från teatern med min
fot, på de par år jag höll på med eländet; jag hade
skaffat mig ett jemförelsevis godt sällskap, och jag
försökte att hålla ihop det på bästa sätt, för att de skulle
bli’ samspelta! Hvad tror ni jag fick för det? Jo,
man sa’ mig midt i synen att det var ett fel; en af
stadens förnämsta auktoriteter i penningväg, försökte
öfvertyga mig en gång då jag ville låna pengar af
honom — som jag också fick — att ju oftare man bytte
om personal, desto bättre — i synnerhet fruntimmer.
De jag hade voro inte tillräckligt vackra, inte nog glada
— hvad tusan gjorde det att de kunde spela någorlunda
hyggligt, — det var inte det som publiken fästade sig
vid. En annan sade mig en gång, då jag var ute i
samma ärende, att jag höll mig alldeles för mycket
undan, man såg inte till mig, jag lefde inte med, jag
stälde inte till några fester, jag lät inte tala om mig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free