- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
234

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tillräckligt! Och när jag helt borgerligt svarade att jag
hvarken hade tid eller råd, så skrattade han åt mig och
svarade helt vårdslöst: råd har man alltid och tid kan
man skaffa sig!

Nå, till slut blef jag arg och brände mina skepp!
Jag började verkligen på att lefva ute — jag gaf fan

repetitionerna, jag spelte, drack och kurtiserade men

har ni sett på tusan, då var det häller inte bra! Då
började man skrika: ja, det der kan ju inte gå, den
der lefver som en galning, det kan inte bära sig länge!
När jag märkte att den goda repertoaren inte hade något
folk, så började jag ge* smörja — men det gick inte
heller! Det är möjligt att jag hade kimnat rädda mig,
om jag hade velat ge’ dem operetter; men det hade jag
gifvit mig fanken på inte skulle ske! Jag har aldrig
kunnat tåla de fåneriema, de är de som ha’ förstördt
teatern för oss! Jag tog gud i hogen och gaf dem en
hel opera i stället — och så stod jag på hufvudet pä
kuppen, men åtminstone föll jag med bibehållen krigsära
och det var nu alltid en tröst.

— Ja, var det nu verkligen någon tröst, och är
det inte bättre att lämpa sig efter menniskornas smak,
när man ändå beror af den, än att sätta sig på tvären
och ingenting kunna uträtta? — invände jag, fastän jag
inte kunde underlåta att inom mig ge honom rätt.

— Åtminstone är det bra mycket beqvämare, —
återtog han nu med ironisk min, — men nu ville jag
händelsevis en gång i mitt lif en sak rigtigt, och derför
kunde jag inte låta pruta med mig! — Ja, det vill
säga! — fortfor han efter ett ögonblicks tystnad, — kunde
jag nu börja om igen, så skulle jag min själ inte gå
till väga på det sättet! Jag skulle ge dem all möjlig
smörja jag kunde hitla på^- men det skulle vara god
smörja, det är hela hemligheten.

— Ja, hvad vill det nu egentligen säga?

— Det vill säga: smörja som smakar som konfekt!
Det fins teaterstycken — ja, det behöfver jag väl inte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0234.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free