- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
239

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

efteråt, som höll mig vid sängen en sex veckor, och
under tiden reste sällskapet, som jag var med, omkring
i landsorten och hade hunnit ända upp till Uleåborg,
innan jag var på benen igen. Emellertid hade det blifvit
sommar och illa gick det; jag tyckte derför inte att det
var skäl att ge mig af så långt uppåt norr, några vänner
hjelpte mig att ställa till en soaré och så fick jag
respengar öfver till Sverige igen.

— Nå och sedan?

— Ja, sedan har jag flackat omkring litet här och
litet der. Jag har pröfvat på hvad det vill säga att
flacka från det ena bandet till det andra, jag har spelat
på lott, spelat ensam, uppträdt på marknader,
gästgifvar-gårdar, bruk, sågverk och brädgårdar — haft en slant i
dag, varit utan i morgon! Med ett ord min herre, jag har
fått smaka på konstnärslifvets misär mer än tillräckligt,
och fast jag inte är vidare dystert anlagd, så har jag
ändå mer än en gång önskat att de der båda ryska
soldaterna hade stannat qvar hos sina flickor en liten
stund till, så kunde jag också fått stanna qvar der jag
var, hvilket ovilkorligen, enligt mitt sätt att se, hade
varit det lugnaste!

8.

Med dessa ord steg han upp för att gå. Det hade
kommit öfver honom ett drag af djupare allvar än jag
förut varseblifvit i hela hans väsen, och när jag frågade
honom om det inte var någonting som jag kunde göra
för honom, svarade han genast, i det han återtog sin
nonchalanta ton och sitt vårdslösa, sorglustiga sätt:

— Nej tack! för tillfället är jag såvis, som man
säger! Men det händer nog ändå att det kniper till
igen för mig, och får jag då komma igen, så säger jag
inte nej! Nu är det egentligen bara en sak, jag ville
be’ er om!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhposor/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free