- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
241

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skådespelarne i allmänhet också äro de tråkigaste? — Ja,
jag bara frågar! Ty min erfarenhet är åtminste den,
att de som egentligen dugat till någonting på den banan,
ha’ varit fan så litet exemplariska för öfrigt!

— Det har ni orätt i. Jag skulle kunna ge er

mångfaldiga exempel på motsatsen!

— Nå, då har er erfarenhet helt enkelt varit en

trefligare än min, och undantag finnas från alla reglor.
Jag vill endast hoppas få er att medge, att är man en
glad själ, har man smak för att njuta sitt lif utan att
tänka på morgondagen, har man anlag för att sätta sig
öfver alla de der småaktiga betänkligheterna, som
hvardags-menniskorna hålla så ofantligt mycket på och ge så vackra
benämningar sen, så nog är teaterlifvet bra mycket egnadt
att underblåsa de der böjelserna. Ar det inte så?

— Det medger jag visserligen; men så har det

också bra många motvigter att bjuda på.

— Jaså? Hvilka skulle de vara, om jag får lof
att fråga ?

— Arbetet, ansvaret vid att man tj enar en vigtig
kultursak, hänförelsen för det sköna, som man har att
framställa — väga de då ingenting?

— De väga aldeles förbaskadt mycket, för den som
vet hvad det egentligen är fråga om! Men hur många
tror ni det är? Se bara på mig sjelf! Medan jag var
i tygen, som det heter, så tänkte jag inte mera på det,
än det som aldrig var, och så tror jag att det är med
de flesta! Det ar först sen jag kom på dekis, sen jag
inte kan uträtta något mera, som jag börjat få de
funde-ringarne. Medan applåderna dåna en om öronen, och
tidningarne äro så hypereleganta i sina omdömen, att de
unga damerna i både hufvudstaden och landsorten äta
recensionerna om förste älskaren på smörgås, så tänker
man sannerligen inte på konstens höga uppgift och tocke
der — utan man tänker helt enkelt på sig sjelf! Sådan
är menniskan, och sådan är framför allt skådespelaren!
Mjuka tjenare!

Pä ömse sidor om ridån. 11

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhposor/0241.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free