Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och dermed gjorde han en vårdslöst elegant
bugning, och öppnade dörren, för att gå ut; men plötsligt
hejdade han sig, kom in igen och drog igen dörren om
sig, i det han med en min af oefterhärmlig värdighet
dök ned i ena västfickan med venstra handen, tog upp
ett femtioöre och räckte mig det, i det han utbrast:
— För tusan! jag höll ju aldeles på att glömma!
— jag skulle väl en gång för ombytes skull vilja betala
en skuld 1 Jag har så många obetalta, och jag hoppas
att ni tillåter — —
— Ah se så! — utbrast jag skrattande — hvad
ska’ det tjena till V
— A la bonheur! — ropade han också skrattande,
— det har ni då egentligen rätt i! Men sådan är jag,
och nu får ni fan ta’ mig skylla er sjelf, om ni aldrig
ser skymten af den mera!
Och dermed stoppade han in slanten igen, och
försvann med en ny bugning, hvarefter jag hörde honom
smågnolande bege sig i väg utför trappan.
Sedan dröjde det en lång tid, under hvilken jag
inte såg till honom. Vintem hade gått och det var vår
igen, den tid på året då flyttfoglarne börja återvända,
och då det al tid blir oro inom teater verlden, och det
ända ifrån palatset vid Gustaf Adolfs torg och intill den
minsta lada i Trosa eller Sköfde, så vida der för tillfället
fins någon teater.
Då bultade det en förmiddag åter på min dörr, och
när jag ropade »stig in», så inträdde Särndal med sin
vanliga halfeleganta vårdslöshet, men nu i en helt annat
gestalt, än då han förra gången besökte mig. Den gamla
kavajen från Djurgårdsslätten hade åter kommit på, och
en betydligt skallig skinnmössa hade intagit den gråa
hattens plats på hans hufvud, som var ännu mera grånadt
än det varit hösten förut.
— Hvad? — ropade jag öfverraskad, — är det ni
— Jo jo men! — svarade han med sin vanliga
bugning, — ännu lefva de gamle gudar! Och de gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>