- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
244

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att de äro mina, och det skall sannerligen bli intressant
att se hur de har det!

— Nå, men tror ni också att ni blir välkommen?
— frågade jag.

— Ja hvarför skulle jag inte bli’ det? — sporde
han med en min af den allra naturligaste och naivaste
förvåning; — så mycket mer som jag, om lyckan är
god, bara kommer och hälsar på dem litet i förbigående,
till dess jag )iar hunnit repa mig igen!

— Ni har då något annat på förslag också?

— Ja för tusan! Jag har alltid ett par jern i
elden! Ser ni, saken är den att jag har en gammal
bekant dernere i Malmö, som har öppnat ett Tivoli, och
han behöfver en rumormästare, en som ser om
etablisse-mentet, och som kan ställa till någonting trefligt åt
brackoma! Jag är som skapad till den platsen! Han
känner min förmåga, och jag vet det, att bara jag
kommer ner, så tar han emot mig med öppna armar!

— Men vore det inte säkrare att skrifva först?

— Skrifva? Hvad skulle det tjena till? Bara att

kasta ut pengar åt postverket, som har aldeles
tillräckligt förut! Nej det är mycket bättre att komma sjelf,
se och segra, som någon af storgubbame gjorde i
forntiden! Nu har jag varit hos några gamla bekanta och
de ha’ skramlat ihop litet respengar åt mig, det fattas
mig bara en femma och den har jag verkligen en glad
förhoppning om att ni skulle kunna låna mig, bara till
dess jag kommer ner!

— Ja, olyckan är att min kassa — —

— Förstår! förstår! — Behöfs inte ett ord mer!
Artister emellan begriper man hvarandra utan ord! Nå
ja, å la bonheur! jag skulle kanske också kunna hjelpa

mig med två och femti jag får låta bli’ att äta

middag, så är den saken hjelpt I

Jag tyckte det var godt att komma undan för det
priset, och efter en stund lemnade han mig, i det han
ännu i dörren utropade med sin vanliga glada ton:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free