Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omgifningens nyfikenhet eller skandalhunger. Ty det är
alldeles otroligt, hvad menniskoma äro fullå af välgörenhet
och godhet här i verlden, när det gäller att stilla den
hungern. Jag har sett personer som med största lugn
kunnat gå förbi den mest hjertslitande nöd, då den är
klädd i lumpor och sitter eller står i ett gathörn; men
som inte längre än högst fem minuter kunnat låta bli
att baktala eller beljuga nästan, när det gäller att stilla
den hunger som har sin aptit fästad på skandaler, och
som, klädd i 5 iden och spetsar, sitter och mår godt och
beqvämt i ett soffhörn.
Många göra det också af medfödd lättrogenhet, eller
derför att de äro nöjda med hvad som helst, bara det
framträder i en lockande form. Andra göra det af
oppositionslusta, för att dermed nedsätta någon annan,
och ännu andra af ren välvilja och derför att de
ovil-korligen måste hafva någon leksak att roa sig med, sak
samma om de genom sitt tummande på den förstöra den
eller inte.
Den gunstling jag nu vill tala om, hade också alla
möjliga förutsättningar för att blifva just denna lilla
förtjusande bortskämda docka, hvilken man, i fall man finge
hålla på, snart skulle beröfva både färg och friskhet
och behag, för att sedan slänga henne bort i en vrå
der så många leksaker förut hamnat, förbisedda och
bortglömda. Hon var nämligen ung, vacker, glad,
förtrollande i all sin friska naturlighet; en rigtig liten elfva,
så lätt på sin lilla fot att man tyckte det hon spåilöst
kunnat sväfva fram öfver alla både lifvets och konstens
yppiga och doftande blommor, utan att böja så mycket
som hufvudet på en enda, mycket mindre bryta dem.
Hon hade som sextonårig kommit in i elevskolan,
der hon genast eröfrat lärames uppmärksamhet och vid
sig fästat deras lifligaste förhoppningar.
På någon af de den tiden brukliga uppvisningame,
eröfrade hon också med ett slag den inbjudna publiken.
Det är visst sant att hon läspade en smula och att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
