- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
252

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var icke så litet sjelfsvåldig både i rörelser och tal, men
det fäste ingen sig vid, annat,än som ett behag mera.
Om läspningen också generade lärarne, så tyckte deremot
den inbjudna publiken att den lät så sött, att man gerna,
icke allenast förlät den, utan att det rent af borde så
vara. Lärarne sjelfva vänj de sig också vid den rätt
snart, och resonerade för öfrigt så, att skulle man vara
så noga, att man fäste sig vid en liten läspning, så
fick man snart ingen ung menniska till teatern, ty läspa
göra ju nästan alla menniskor, mer eller mindre förstås.

Det fans till och med kännare, som påstodo att det
låg i språkets natur att s skulle uttalas lent och litet
släpande, det kallades, menade de, att nobilisera ett språk,
och det kunde den grofva och tunga svenskan väl
be-höfva. Man har ju också försökt att på annat sätt göra
den salongsmässig, genom att uttala a som ä, och ä som
e, och det ena var ju inte värre än det andra.

När hon, efter sina reglementerade tre år gick ut
ur elevskolan blef hon genast engagerad, och fick under
den närmaste tiden uppträda i några af de vanliga små,
halft sentimentala, halft naiva flickrollerna, som det fans
så godt om på den tidens repertoar, och som nu börja
att blifva allt mera sällsynta, sedan qvinnofrågan kommit
på tapeten. Hon gjorde egentligen inte någon särdeles
lycka, åtminstone inte mer än de andra, som voro hennes
jemnåriga, och ännu nöjde man sig med att säga att
hon var rätt söt, men att det var tämligen osäkert om
hon nånsin skulle kunna bli’ något annat än en
aktningsvärd utilitet. För öfrigt var hon ännu i skick, i fasoner
och i åskådningssätt alldeles lik de öfriga, nyutsläppte
eleverna; det vill säga: inom sig ursinnig på den något
äldre skådespelerska som före henne innehaft och ännu
innehade de förnämsta rollerna på både den glada och
den allvarliga repertoaren, obevekligt sträng i sina
omdömen om de äldre kamraternas görande och låtande,
både på och utom scenen, högst missnöjd med
direktionens dumma sätt att dela ut rollerna i de nya styckena,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0252.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free