Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skrattande, — och framför allt får du inte gråta på det
der sättet på teatern.
— Det ska’ jag heller inte: — fortsatte den unga
flickan lugnare; — jag blef bara så öfverraskad, så
upprörd, och så glad, när jag fick höra . . .
Och dermed skyndade hon ut på dörren från de
båda förvånade åldringarne, af hvilka den ene sade helt
betänksamt, i det han såg efter henne med förvånad
blick:
— Hör du, det der var inte alls illa frånkommet
af den lilla! Jag börjar verkligen misstänka att hon
har anlag!
— Hon är den enda utaf hela sällskapet, som har
verkliga sådana! — svarade den andre; — få nu se
om mina ord falla i god jord, eller om de som vanligt,
ramla ner på hälleberget.
— Såg du att hon var der då, och sa’ det med
afsigt att hon skulle höra det?
— Visst fan gjorde jag det! Den flickan är nå
gonting att göra af och att hoppas på! Jag skall tala
med direktionen om henne.
— Akta dig för det! Tag du ad notam min
princip, att aldrig lägga mig i någonting annat än det som
angår mig sjelf! Dessutom känner jag de unga: det
der har hon glömt innan spektaklet är slut, och innan
hon hunnit knapra igenom sin nästa konfektpåse!
— Det vore skada, det! — svarade den andre, i
det han gick fram till stora spegeln för att se om gri-
meringen var tillräckligt i ordning, och om den
sedvanliga hvita västen satt ordentligt till nästa entrée. -
3.
Men Lisen Borg hade inte glömt de uttalade orden.
Hon hade länge gått för sig sjelf och grubblat och
funderat öfver hvilken genre hon egentligen skulle egna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
