- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
257

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig åt och försöka att arbeta på, den glada eller den
allvarliga. Hon visste ju med sig sjelf att hon var glad
i grund och botten; det kom öfver henne ibland ett
alldeles oemotståndligt begär att hitta på galenskaper, att
öfva sig i pojkstreck, att utföra någonting rigtigt tokigt
och extravagant, som dels kunde roa henne sjelf, dels
kunde komma menniskorna att tala om henne.

Ty hon hade af naturen fått detta
skådespelaradep-tens första och kanske mest missledande begär, att blifva
uppmärksammad, att låta menniskor gifva akt på och
sysselsätta sig med henne. Lugnet, undanskymdheten,
omärkbarheten i ens tillvaro, dessa för andra, mera
stillsamma naturer, så kära och så nödvändiga lifsvilkor,
voro för henne en plåga, ett lidande, ja rent af en
förödmjukelse. Hon kunde inte tänka sig ett sämre öde,
än att gå ut på gatan och infce bli uppmärksammad,

inte l^änna att folk vände sig om för att se efter henne,

inte veta att de eller de ungherrarne särskildt vände om
vid gathörnet, bara att få möta henne utanför teaterporten.

Det är detta begär som kommer den gamle
skådespelaren att så länge som möjligt hålla sig qvar vid
platsen för hans tidiga triumfer och hans senare små
eller stora missräkningar och nederlag. Det är det
som gör att han på gamla dagar så ofta lefver upp hela
det kapital af rättvist erkännande och lifligt bifall som
han under kraftigare dagar samlat, och som han, lik#

hvarje god hushållare, borde kunna lefva lugnt och
lyckligt på till döddagar. Men det kan också vara det,
som ända in i sena åldern bevarar spänstighet och
arbetskraft åt mången, som enligt vanlig mensklig beräkning
länge sedan borde hafva öfverskridit gränsen för
möjligheten af någon sorts konstnärlig produktion — och så
får väl här, som öfverallt, det ena hjelpa det andra.

Hon skulle således kunna hafva en framtid, om hon
ville kasta bort alla tankar på de stortragiska
uppgifterna, och endast hålla sig till de lättare! Så hade

han sagt, den gamle skådespelaren från de stora tiderna,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhposor/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free