Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verlden kan inbringa ens hälften af hvad en dålig kan
kosta. Aldrig kan en liten snöboll så fort blifva en
jättekula, der den rullar fram i snön, som ett obetydligt
defecit i en teaters stat kan växa till en oerhörd storlek
på en kort tid.
Det var detta direktören tänkte på, när han gick
igenom det yttre rummet, och ämnade sig in till sig
igen, för att för femtionde gången börja genomgå en
kalkyl, som aldrig ville gå ihop. Det var derför inte
med någon särdeles glad och uppmuntrande ton som han
yttrade, då han fäste sin mörka blick på den unga
skådespelerskan, som gjorde sin allra behagligaste hälsning,
i det hon såg så bedjande på honom med sina stora,
blå ögon:
— Hvad är det om? Vill mamsell tala med mig?
Tonen lät i hög grad kärf och afvisande, men den
unga flickan lät sig inte bekomma, utan svarade helt
frimodigt:
— Ja, jag skulle så gerna vilja säga direktören
några ord, om det vore möjligt! Det är någonting
mycket vigtigt!
— Jag kan väl tro det! — svarade han, i det han
såg på henne med halft spefullt, halft förargadt uttryck;
— hvad är det om då?
— Jag skulle så rysligt gerna vilja tala med
direktören aldeles ensam! — fortsatte Lisen i det hon
kastade en blick in i mellanrummet der pennorna
raspade öfver långa pappersarkssidor, och der ett par
spejande ögon tittade från platsen midt framme i rummet,
ut genom dörrspringan till det rummet der de stodo, —
för det är om en sak, som gäller hela min framtid!
Hon sade de sista orden med sänkt röst och litet
darrande på stämman, och direktören såg en smula
förvånad på henne, som om han inte just väntat sig något
annat än vanligt lappri1; hvilket likväl icke hindrade
honom att lika kärft som förut, och med en blandning
af otålighet och ironi utbrista, i det han tog upp sitt ur:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
