- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
278

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

!

sade rundt omkring det lilla, tarfliga rummet, gång på
gång utbrast, i det hon triumferande svängde rollen öfver
sitt vackra, ungdomliga hufvud:

— Jag har den! Jag har den! — Nu mamma, skall
du få se! Nu är det jag, som har framtiden i mina
händer!

6.

Repetitionerna på det nya stycket togo en ganska
rundlig tid och Lisen hade godt tillfälle att derunder
göra sig förtrogen med alla de större och mindre
vedervärdigheter, som i allmänhet drabba nykomlingen här i
verlden. Icke som skulle hon ej mött välvilja hos sina
kamrater! Tvärt om. Det var snarare för mycket än
för litet af den sorten, åtminstone tyckte hon så ibland, när
råd och vänliga små vinkar och rättelser haglade Öfver
henne från alla håll, och när hvar och en i största
förtroende och hemlighet underrättade henne om, att just
detta och intet annat var rätta sättet att taga rollen
uppå.

Det var i synnerhet hennes qvinliga kamrater, som
voro angelägna om att i detalj göra henne underkunnig
om sättet att med den kunna, som man säger, knipa
publiken.

En liten skälmsk sidoblick vid den repliken, ett
litet skratt vid den, en af de der oblikata små
sväng-•ningarne på kroppen med ty åtföljande promenad uppåt
fonden här, ett litet hjertnjupet uttryck der, menade de
skulle vara ofelbara medel att väcka publikens
uppmärksamhet i synnerhet på de ställen i rollen, der den
glada subretten endaöt sekunderade de öfriga upptirädande.

— Ja, men der är ju meningen att hon skall hålla
sig tillbaka! — svarade den unga flickan, — och det
är ju de andra som då äro hufvudfigurerna.

— Visserligen! — fick hon till svar; — men det
går inte an att hålla sig för mycket i skymundan! Man

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free