- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
294

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I dag var det helt annorlunda. Endast här och
der såg man en liten grupp af främlingar, för hvilken
någon af museets tjenstemän gjorde les honneurs som
cicerone, och hvilka med kritiska miner stannade
framför de mera framstående taflorna, för att sedan med
lif-liga åtbörder och flödande tungor utbyta sina
anmärkningar öfver det sedda på sina olika språk; medan en
och annan enstöring med katalogen i handen gick
omkring för sig sjelf och utan att låta sig störas af pratet
mellan de kopierande och deras bekanta, som kommit
upp för att se hur det led med arbetet, eller för att
etablera en liten oskyldig kurtis, i fall målarinnan
nem-ligen var ung och vacker, skred långsamt fram från
tafla till tafla i den eller den af delningen, som han i
dag utsett till särskildt och noga utmätt fält för sina
djupgående studier eller observationer.

I dag såg man inte ett spår af dessa långa rader
utaf bondfolk från stadens närhet, som, ledsagade af
någon gardist eller båtsman från hemsocknen, med
utspända ögon och vidöppen mun genombullrade salarne,
förvånade öfver allt hvad de sågo, och grymt besvärade
af åtskilligt, i synnerhet de unga flickorna eller de
half-unga hustrurna, som inte kunde begripa hvarför man
hängde upp så mycket nakna beläten på väggarne, eller
hvarför man en trappa ner i de stora salarne lade, satte
eller stälde en massa figurer som inte hade så mycket
som ett skynke öfver sig en gång. Inte såg man
heller de täta grupperna af arbetare, nere i den keramiska
samlingen eller i den stora salen der de
konstindustriella samlingarne utbreda sina dyrbara skatter från
förflutna århundraden, som bruka samlas på de entréfria
da-garne för att diskutera den eller den modellen, teckna
af det eller det föremålet, eller förvåna sig öfver den
högt uppdrifna tekniska färdighet som utvecklats af
redan för sekler sedan domnade armar och multnade händer.

Det var som sagdt, den aristokratiska dagen,
kon-nässöreruas dag, och det var derför inte utan en viss

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhposor/0294.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free