- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
302

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Nu bli’ de ensidiga i stället; aldrig så klara och ljusa
hufvuden på sitt eget område, stå de ofta nog alldeles
handfallna om de händelsevis behöfva göra ett litet
ströftåg in på de andras, och det gör att man får ibland
se och höra ganska märkvärdiga saker! Och — ja nu
får ni lof att ursäkta mig, mina damer, men i
synnerhet är det fallet på teatern!

— Hur så? — frågade Lisen, och Jenny vred sig
på den mjuka soffan, som om hon börjat ångra att hon
fört sin vän med sig dit, i synnerhet då samtalet
började taga en så tråkig vändning. Kallprat och dagligt
nonsens kunde hon godt vara med om — men nu, nu
kände hon sig ungefär som fisken på torra landet, hon
hade kommit ur sitt element.

— Åhjo, — svarade den unge kritikern, — det
händer ofta nog der, att man tydligt ser huru litet
åtskilliga skådespelare hafva reda på de tekniska greppen
inom en af de andra konsterna, och likväl äro dessa
så ytterst nödvändiga för att på teatern göra illusionen
fullständig! Hur ofta ser man inte en skådespelare
åter-gifva en målare eller en skulptör i sin atelier, utan att
han tagit särdeles noga reda på hur man håller en
palett eller handterar enm ejsel eller modellerspade? Man
kan visserligen säga det, att publiken begriper det inte
heller, men det är ingen ursäkt, ty det kan ju hända
att der sitta en eller två i salongen som veta det, och
det är vigtigare att vinna två kännares bifall än en hel
okunnig salongs applåder och bravorop. Och det är
inte nog med de yttre, rent tekniska greppen — det
är nu en gång så att hvarje konstutöfning trycker äfven
en särskild andlig prägel på personligheten, och hur
skall den kunna återges då man inte vet hvad det är
fråga om?

— Ja men på det sättet är det ju omöjligt att
blifva skådespelare! — utbrast Lisen med djup stämma,
— det är absolut omöjligt!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:58:28 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/fhposor/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free