- Project Runeberg -  På ömse sidor om ridån. Minnen och bilder ur teaterlifvet /
310

(1888) [MARC] Author: Frans Hedberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tions modellerspade på de råämnen som Gustaf den tredje
bygde sin nya skådeplats med, och de traditionerna gå
igen än i dag!

— Ja men för tusan, det är det vi ska* komma
ifrån! Danskarne ha’ ju en nationell konst, hvarför ska’
vi inte kunna ha’ det?

— Derför att danskarne ha’ haft en Holberg och
det har inte vi! För resten hålla de nu som bäst på
att komma ifrån den traditionen, och det är ingenting
ondt i det! De hålla på och europisera sig, de också!
Går du med på opris?

— Nej, jag går genast upp på byrån och skrifver!

— Du skrifver naturligtvis helt kort i qväll och
slutar med: »vi återkomma». Så gör jag! Det kan vi
lika bra göra derinne, bakom gardin! Jag har en pojke
som kommer klockan elfva och hemtar notisen — då
kan haj ju ta’ din med!

— Ja, men — —

— Ah så så! kom nu! Jag tycker det ska’ bli
rigtigt uppfriskande att få prata litet, efter ett sådant
evénement som den här qvällen?

— Nå ja, kör då! Ja det var sju tusan till flicka!
Har hon verkligen varit i elevskolan? Det tycks ändå
bevisa att den kanske inte är så dålig som vi skrikit till!

— Nå, men för fan! De ska’ väl inte förstöra
alla, heller! Men kom nu!

Och med dessa ord trängde de sig fram genom den
utströmmande mängden, och stötte i sjelfva porten
tillsammans med den unge mannen från museum, som
små-gnolande och upprymd trängde sig fram för att komma
ut, och som, när han råkade knuffa till en af sina äldre
medbröder på den kritiska allmänningens törniga stig,
helt lätt tog med handen åt hatten och med ett »ah
ursäkta,» skyndade förbi dem ut på gatan.

— Skadar inte! — svarade den knuffade artigt,
och fortfor sedan i annan ton, i det han vände sig till
sin granne; — känner du den der ungtuppen?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 01:31:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/fhposor/0310.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free